Värmande vän!

En mycket god vän och annan skapare, till både mycket skratt men framförallt till fjällivets fromma, är Mats-Håkan Lundhag som är huvudkonstruktör på Lundhags i Järpen.

Vi skrattar och delar livets glädjeämnen, sorger, fjällets storslagenhet och passionen att testa och tänja på gränserna. Ett lyckat samprojekt är vinterkängan Polar Quest. Detta är den optimala vinterkängan med sin urtagbara innersko i ull. Fast denna vinter verkar man nog mest klara sig med lågskor...

Takten på nyheter och frukten av tankemödan har koordinerats många gånger. Tillsammans skapar vi en stabil grund till oss alla som älskar fjället.

En sann skapare!

I min bekantskapskrets finns många. Jag har länge funderat på vilka egenskaper som gör att man bli vänner. För mig själv så kan jag snabbt inse att det rör sig om människor som vågar vara sig själva och vilja dessutom skapa något kreativt.

En stor sådan vän, diskussionsbroder och inspirationskälla har jag i Åke Nordin. För den som inte vet vem han är så kan jag snabbt presentera honom som företaget Fjällrävens mycket dynamiske och karismatiske grundare och alltjämt huvudägare. Fjällrävens största inovation och egentligen huvudanledningen till starten var ryggsäckar med ram och en helt fantastisk uppbyggnad i sin konstruktion. Den kom egentligen ut redan 1960 på marknaden.

För jag som i princip är född med ryggsäcken på ryggen och kängskorna på fötterna så har just de klassiska modellerna från Fjällräven, från Lättur på

30 liter till Lillräven på 50 liter och Trader på 70 liter och Tibet 8E på 80 liter men även Fjällvargen på 110 liter, varit mina käraste vänner på alla dess oändliga turer miltals i väglöst land. När jag började 2:an, 1978, var jag först i hembyn med skolryggan "Kånken" som senare blivit något av ett begrepp. Redan 1979 förändrades designen till den som gäller fortfarande för den internationella succé.

Låt mig få presentera...

Efter en magisk förförande natt har jag fått mig mycket till livs som fått min själ att vakna med nya perspektiv! En som också skapar nya perspektiv både i livet och med sitt skapande är en annan mycket god vän, Tomas Colbengtsson är hans namn! Genom ett ödets ironi, eller ska vi säga lotteri?, så är även Tomas en tremening. Han sitter inte på samma släktgren som den redan presenterade Max men ändå känns vi tillsammans bilda en samisk triangel i vårt skapande och yviga diskussioner. Bilden ovan visar ett screen-tryck som Tomas är stolt far till. När jag ser den inser jag hur mycket jag redan nu längtar till sommarens förförande ljus.

Tomas har gått den långa vägen från att ha fått sina första intryck som skapade avtrycken vid Björkvattnets strand till att bli fast bland asfalten och betongen i nationalstatens huvudstad. Fast nog finns där arvet och känslan till fjället och just den vibrerande känsla som dess starka historiska band ger oss. Fjället är nog något som mer än bara står där - den är porten till vårt ursprung och en källa till skapandets glädje och vånda...

Hörs mera vänner!

En riktig goding...

Så här på nya året har det faktiskt blivit allt bättre! Gör här och nu reklam för en annan god vän! Klättermusens lilla eminenta duntröja LIV - ett bättre förstärkningsplagg på alla turer har jag inte hittat under mina år tillsammans med fjället. Köp den direkt på www.klattermusen.se

Du kommer att bli mer än nöjd!

Medan damen gör bastun behaglig...

I dag har jag och hon ÄNTLIGEN fått åka skidor - igen! Vi åkte in i det drömliknande landskapet inne i Kobåset. Jag kan inte låta bli att tycka att STRÖMMA motbjuder när man vill exploatera även detta unika stycke fjällnatur och unika kulturlandskap för att bygga liftar. Någongång måste även profiten sätta sin gräns!

Som alltid tycker jag också att det blir något av ett generalfel när allting ska vara så tillrättalagt och fix färdigt för den moderna människan.

Som nu, inte hade vi något fika klart i våra ryggsäckar. Näe, det blev att leta ved och smälta snön i kära gamla kaffepannan. Medan kaffet kokar och suovasen fräser på sina pinnar hörs pärlugglans fascinerande bultande hostningar. Ett läte som hör naturen till under vårvintern då allting får nytt liv.

- Skyller Du det också på växthuseffekten så slår jag fram näsblod på Dig, skrattar hon förförande medan hon hyttar med höger näve.

På vägen ner småsurrar vi och skrattar så gott. Pratar- än en gång - om min älskade klassföreståndarkollega. Hon och hennes man ska få sitt första barn snart. Pratar utmålande länge och så sentimentalt sött om en gravid kvinnas mage.

- Du surrar och surrar och älskar att måla med ord men se kärlekens akvarell rår Du inte på att överträffa...Sist ner är en stor skit!

Ja, det är det sista jag hör innan jag bara ser hennes långa korpsvarta uppsatta hår slänga åt alla de håll under buffen nerför branten.

Nu sitter jag här och väntar att hon ska ha fått fyr i bastun och under tiden har jag minsann också fått mail från bl.a. min kollega.

Jag önskar Er alla ett

GOTT SLUT på 07

och

GOTT NYTT 08

Sänder en särskilt varm hälsning till min kollega och hennes familj som snart blir 3...

Ryktet om min död...

....är betydligt överdrivet! Ja, så lär en av mina litterära favoriter, Mark Twain, ha uttryckt sig efter inte ha skrivit något på veckor. Så är det nu också fallet med mig!

Terminen har skänkt, som vanligt, oerhört mycket glädje och intrycken har varit många. Alla Ni som känt min puls vet att jag gör något så gör jag det med kraft och hela min själ. Så nu när Jullovet kom emot oss med en varm famn så var jag faktiskt trött men som alltid glad och full av iver för nya upptäckter och upptåg både privat och i jobbet.

Jag formligen älskar att åka skidor och trodde att lovet skulle innebära många sköna mil. Men, snötillgången har varit under all kritik...Fortfarande lever jag optimistiskt, som alltid, och tror mig hinna fly mil innan Trettondagen...

Du Max som erbjöd mig kängor - haru kvar skida i stället?

G O T T N Y T T Å R

på Er allihopa!

Vänfullt perspektiv!

För alla som mött mig med mitt stora skratt, ständiga historier och varma hjärta vet hur mycket mina alla innersta vänner betyder för mig. Jag har många vänner och för mig som blivit uppfostrad i "Vi-tanken" istället för en egofixerad "Jag-värld" vet hur mycket Ni alla betyder för mig. Jag är egentligen en rätt orolig konstnärssjäl som har svårt att fullt ut helt anpassa mig i storsamhällets ekorrhjul. Ändå så är mitt yrkesval något som är rätt oförenligt med dessa tankespår. Det ser inte jag...

Tvärtemot lärandet och mötet mellan de utlärande och de lärande är en mängd symbioser som hakar i varandra. Egentligen är dessa länkar som bildar en värdefull kedja ett hantverk så gott som något annat. Att inte helt fullt ut följa den allmänna normen skapar intellektuella perspektiv som genererar förhoppningsvis vidgade begrepp.

Pratat med bl.a. Max i kväll. Jag känner en stor samhörighet och tankarna utökas åter. Många förlösande skratt men även nyttan och allvaret med ett praktiskt skapande går som en röd tråd genom vårt samtal.

Nästan lika upprymd blev jag när jag fotade den bild som får symbolisera den inre och yttre frid som jag önskar Eder alla...inte enbart så här i Juletid!

Vi höres mera!

C U!